En hjälpmotor i det dagliga livet. Så kan man beskriva habiliteringsassistentens roll. I yrket arbetar man oftast med vuxna personer som har olika funktionsnedsättningar. Arbetet är omväxlande och ansvarsfullt, och brukarens behov styr arbetsdagen.
Habiliteringssassistenten eller vårdaren ingår i ett arbetslag. Arbetsplatsen är vanligen ett gruppboende, där brukarna har egna lägenheter. Arbetet utförs i brukarens hem. Dessutom finns en gemensam lägenhet som personal och brukare delar på. Där sker både administration och gemensamma aktiviteter. Gruppbostaden är oftast bemannad dygnet runt. Arbetsuppgifterna följer brukarnas dygnsrytm. På morgonen väcker man brukarna, hjälper till med personlig hygien, grundläggande hushållsarbete så som att ordna frukost och bädda sängen.
I gruppbostaden är brukarna vanligtvis borta under dagen, och kommer hem igen framåt eftermiddagen. Då lagar man kanske middag, städar eller tvättar. Brukaren är hela tiden med i arbetet, och en viktig del i arbetet är att stimulera honom eller henne att göra så mycket som möjligt själv, och att utveckla sina förmågor. Många utvecklingsstörda har en aktiv fritid. Det kan handla om sport, utbildning, musik, dans eller ridning. Man följer hela tiden med och ger brukaren möjlighet att tillgodogöra sig aktiviteterna på bästa sätt.
Yrket kräver att man kan skapa en god struktur. En god struktur är en bra hjälp för personer med funktionsnedsättningar. Det är viktigt att man är lyhörd för de signaler man får, och att försöka uppmuntra brukaren att uttrycka sin egen vilja.
Exakt hur arbetsuppgifterna ser ut beror på vilka funktionsnedsättningar de som bor i gruppboendet har. Vissa brukare klarar mycket själva, medan andra kan ha ett större behov av hjälp, till exempel muntliga instruktioner. Det är vanligt att det förekommer flera olika tilläggshandikapp, exempelvis rörelsehinder, synhinder eller epilepsi.
Vårdaren har inga medicinska arbetsuppgifter, utan uppgiften är att ge omsorg, till exempel matning och hjälp med hygien. Vårdaren får även ge medicin efter att ha fått delegering, det vill säga rättighet, till detta av distriktssköterska eller motsvarande.
Ofta är arbetet organiserat så att man är stödperson åt en särskild brukare i boendet. Det innebär ett ansvar för att samordna kontakterna mellan brukaren, hans eller hennes anhöriga, gode man och sjukvården. Det finns vanligen en handlingsplan där det framgår vad den boende kan göra själv och vad personalen ska hjälpa till med. Vårdaren har ett ansvar att rapportera om man ser någon förändring i situationen för den boende. Ett exempel kan vara att man meddelar arbetsterapeuten att brukarens rullstol måste justeras för att sittställningen har förändrats. Som stödperson ska man även dokumentera speciella händelser i brukarens liv. Det kan till exempel vara att ett nytt hjälpmedel ökat den boendes förmåga att sköta sig själv, eller andra iakttagelser som vårdaren eller den övriga personalen gjort i omsorgsarbetet.
Vårdaren har nytta av att ha god kunskap om många olika områden i samhället. I arbetet samverkar man med många utanför gruppboendet. Det kan röra sig om anhöriga och vänner till brukaren men även om kontakter med bland annat arbetsterapeuter, fritidspersonal och vaktmästare.
Man kan även arbeta inom dagverksamhet eller så kallad daglig sysselsättning. Där ansvarar man för att personer med funktionsnedsättning får en meningsfull sysselsättning och stimulans under dagen. En sådan verksamhet kan anordnas både inom kommunen och ute på den vanliga arbetsmarknaden.
I vissa kommuner kallas yrket istället omsorgsassistent, vårdare eller arbetshandledare.
Som habiliteringsassistent kan man även arbeta med barn med funktionsnedsättning. Oftast arbetar man då på ett så kallat korttidshem, där barnen bor vissa helger eller vissa veckor. Korttidshemmet ska fungera som avlastning för barnens föräldrar. Man arbetar med de dagliga uppgifter som förekommer i ett hem där det finns barn. Uppgiften är att göra vistelsen rolig för barnen. Det kan handla om att bjuda på favoritmaten eller om lekar, aktiviteter och utflykter. Man har mycket kontakt med barnens föräldrar.
Man arbetar vanligtvis schemalagd arbetstid. Kvällar och helger ingår ofta i din tjänstgöring. På vissa arbetsplatser finns det särskild personal som jobbar på natten. På andra ställen kan man ha jourtjänstgöring, vilket innebär att man sover över på arbetsplatsen och kan gå in och arbeta vid behov. Man är i aktivt arbete både dagen före och dagen efter. Många kommuner arbetar idag för att hitta olika former av scheman som är mer anpassade till individuella önskemål.
Informationen är hämtad från:
Arbetsförmedlingen
